_Bagelfrossa!

Wow. Var på Bagel Street Café vid St Eriksplan igår och Tastecastade bagels. BLAND det godaste jag ätit tror jag. På menyn stod 5 sorters “matiga” bagels och en dessert-variant. De som bjöds på var:
Mappes – Chèvreost, flytande honung, pinjenötter
Veggi – Hoummus, grön pesto, avokado, soltorkade tomater
Louisiana – Grillad kyckling, bacon, BBQ sauce
Brooklyn – Rostbiff, pepparotskräm, timjan, ost
Sushi – Lax, avokado, pepparotskräm
Samtliga varianter serverades även med cream cheese, tomat, sallad och rödlök, och favoriten var Mappes.

Har aldrig förstått hypen med bagels, den på McDonalds är ju inte så god? Men igår fick jag en uppenbarelse. Efter att jag satt i mig min 2a hela bagel (rekordet är tre), var jag proppmätt! Sedan var det dags för dessert…. Tomma bagels serverades, med burkar med nutella, sylt, jordnötssmör och cream cheese jämte, som man själv fick kombinera till perfektion. En perfekt matsmältare!

Jag tror jag talar för alla medverkande när jag säger att man gick därifrån glad, belåten och väldigt, väldigt, väldigt mätt.

Bilder från kvällen finnes här.

Bagel Street Café (St Eriksgatan 80) är utan att blinka värt ett besök, varesig man är på språng och behöver nåt snabbt att äta, behöver en stadig lunch eller helt enkelt behöver nåt i magen efter en hård natt i Stockholms nattliga liv. Bagelsen (bagels i plural, bestämd form? Bagelarna?) görs med omsorg, och efter lite snack med herrn som håller i stället, som för övrigt var väldigt trevlig och gärna bjöd på fantastiskt kaffe, märks det att han verkligen älskar detta speciella bakverk, som av någon anledning aldrig fått ordentligt fäste i Svedala.

De öppnar snart ett nytt ställe på Söder. Någonstans bakom skrapan, i ett nybyggt hus var det. Det kommer med all säkerhet gå bra för dom. Om inte annat har dom hittat en ny stamkund.

På återseende alla tastecasters! Dags att försöka jobba i den matkoman som fortfarande sitter i!

_Ensam?

Har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu, just idag. Fick lite tråkiga nyheter plus att ingen som jag vill prata med svarar i telefon.

Jobbigt det där. Den där känslan av ensamhet som infinner sig ibland, trots att man egentligen inte är det? Kanske tänker man tillbaka på hur man haft det tillsammans med någon och minns bara det positiva? Kanske är man ensam, bara att man förträngt det? Jag skulle gärna vara mer realistisk i mina minnen.

Ett typexempel är lumpen, som enligt mig var den bästa tiden i mitt liv. I själva verket var det ju egentligen jobbigt, segt och väldigt krävande, men sånt minns man aldrig.

Ett annat exempel är förhållanden, där man (i alla fall jag!) sätter upp partnern på piedestal så här i efterhand, fast man verkligen inte borde.

Nu stundar vår och sommar och bara det tar fram väldigt mycket minnen. Dom bästa minnena från den här årstiden utspelar sig utan konkurrens i Tylösand, med min underbara vapendragare A.J.

Jag hoppas denna sommaren kommer ge många fina minnen, som bara är positiva PÅ RIKTIGT! Flytt till Sthlm blir den stora händelsen. Ska bli riktigt skönt att komma bort! Jag hoppas även min gode vän AJ kommer ansluta där uppe när han är klar med plugget. Radarparet tillsammans igen, det vore nåt.

That’s it for now!

“It’s hard to find angels in hell”
-Ryan Key